1. Kvinno­konventionen & peking­plattformen

FN:s Kvinnokonvention

Konventionen om avskaffandet av all form av diskriminering av kvinnor, även kallad Kvinnokonventionen, antogs av FN:s generalförsamling år 1979.  Syftet med konventionen är att avskaffa alla former av diskriminering av kvinnor och att uppnå kvinnors fulla mänskliga fri- och rättigheter på lika villkor som män.

Kvinnokonventionen är ett grunddokument med 16 huvudartiklar som lyfter fram kvinnors rätt till exempelvis utbildning, arbete, sin egen kropp och hälsa.

Här kan du läsa om vad FN är.

Här kan du läsa om vad en konvention är.

De 16 artiklarna är

Artikel 1 – Definition av diskriminering

Diskriminering är när kvinnor har sämre möjligheter eller blir sämre behandlade än män, eller när kvinnor inte har samma friheter som män när det gäller politik, ekonomi, kultur eller att vara aktiva i samhället.

Artikel 2 – Skyldighet att avskaffa diskriminering av kvinnor

De stater som har anslutit sig till Kvinnokonventionen är skyldiga att avskaffa all diskriminering av kvinnor.

Lagar som förbjuder diskriminering av kvinnor ska införas i den nationella lagstiftningen.

Staterna ska se till att alla följer lagarna och att de som bryter mot lagarna mot diskriminering kan bli straffade.

Staterna ska se till att domstolar och andra myndigheter skyddar kvinnors rättigheter lika bra som mäns rättigheter.

Artikel 3 – Utveckling och framsteg

Kvinnor ska ha samma möjlighet och frihet som män att leva efter de mänskliga rättigheterna.

Staterna ska göra allt de kan för att kvinnor ska utvecklas och få ett bättre liv när det gäller politik, ekonomi och kultur.

Artikel 4 – Tillfälliga åtgärder för att uppnå jämställdhet

För att påskynda jämställdheten kan staterna använda sig av tillfälliga lagar såsom kvotering.

Dessa tillfälliga lagar ska tas bort när jämställdhet har uppnåtts.

Artikel 5 – Stereotypa roller

Staterna ska motverka stereotypa könsroller.

Staterna ska se till att kvinnor och män har gemensamt ansvar för att ta hand om och uppfostra barn.

Artikel 6 – Prostitution och handel med kvinnor

Staterna ska vidta åtgärder, inklusive lagstiftning, för att bekämpa alla former av handel med kvinnor.

Artikel 7 – Politiskt och offentligt liv

Staterna ska se till att kvinnor inte blir diskriminerade i politiken.

Kvinnor ska ha samma möjlighet som män att bli valda till politiker, att arbeta politiskt och att vara med i politiska föreningar.

Artikel 8 – Internationellt arbete

Kvinnor ska på samma villkor som män ha möjlighet att företräda sina regeringar på internationell nivå och att delta i arbetet i internationella organisationer.

Artikel 9 – Medborgarskap

Kvinnor ska ha samma rätt som män att bli medborgare i ett land och behålla sitt medborgarskap.

Kvinnor ska ha samma rättighet som män att påverka vilket medborgarskap deras barn ska ha.

Artikel 10 – Utbildning

Kvinnor ska ha samma rätt som män till utbildning.

Staterna ska se till att kvinnor inte slutar sina utbildningar för tidigt.

Läroplaner och skolböcker ska inte innehålla stereotypa könsroller.

Artikel 11 – Arbetsmarknaden

Staterna ska se till att kvinnor inte diskrimineras på arbetsmarknaden.

Företag och organisationer som anställer ska använda samma bedömningsgrund för kvinnor och män.

Kvinnor ska ha samma lön som män när de har samma slags arbete.

Kvinnor ska ha samma rättigheter att få bidrag som män om de blir arbetslösa, sjuka eller skadade på arbetet.

Kvinnor ska ha samma rätt till pension som män.

Kvinnor ska ha samma rättigheter som män att arbeta i en bra arbetsmiljö.

Kvinnor som väntar barn ska få extra skydd, till exempel vara lediga om jobbet är tungt, sjukskrivna eller byta jobb.

Det ska vara förbjudet att avskeda kvinnor för att de gifter sig eller för att de är gravida eller föräldralediga.

Kvinnor ska kunna vara lediga från jobbet och få ekonomiskt stöd av staten när de får barn.

Staterna ska garantera barnomsorg, till exempel förskola, så att föräldrar har möjlighet att förena familjeliv med arbete.

Artikel 12 – Hälsovård

Staterna ska se till att kvinnor har samma tillgång till hälso- och sjukvård.

Kvinnor ska få information om preventivmedel.

Staterna ska garantera kvinnor bra vård vid graviditet, förlossning och amning.

Artikel 13 – Sociala och ekonomiska förmåner

Kvinnor ska ha samma rätt som män att tjäna pengar och få bidrag till familjen, att ta banklån och andra lån. Kvinnor ska ha samma rätt som män att utöva idrott eller kultur och vara med i föreningar.

Artikel 14 – Landsbygdens kvinnor

Kvinnor på landsbygden ska ha samma rättigheter som kvinnor i städer.

Kvinnor på landsbygden ska få delta i och dra fördel av landsbygdens utveckling och ha tillgång till hälso- och sjukvård, utbildning, arbete, kredit och goda levnadsförhållanden.

Artikel 15 – Likhet inför lagen

Kvinnor och män ska vara lika inför lagen och ska behandlas lika inför domstol. Kvinnor och män ska ha lika rätt att ingå avtal, att förvalta egendom och att resa.

Artikel 16 – Äktenskap och familjeliv

Kvinnor ska ha samma rätt som män att gifta sig och att välja vem de vill gifta sig med.

Kvinnor ska bara gifta sig om de själva vill.

Kvinnor och män har samma rättigheter och skyldigheter när de är gifta, och om de skiljer sig.

Kvinnor och män har samma rättigheter och skyldigheter när de är föräldrar, både de som är gifta och ogifta, när det gäller frågor om barnen.

Barn ska inte få gifta sig eller förlova sig.

Läs mer om bakgrunden till FN:s Kvinnokonvention här.

 Hillary Rodham Clintons berömda tal från FN:s Kvinnokonferens i Peking 1995.

Pekingplattformen

För att uppnå FN:s mål om kvinnors rättigheter och jämställdhet krävs konkreta åtgärder för att förbättra kvinnors villkor. Vid FN:s fjärde kvinnokonferens i Beijing år 1995 antogs Handlingsplanen för kvinnors rättigheter. Medan Kvinnokonventionen talar om för världens länder vad som ska uppnås, anger Handlingsplanen från Peking hur det ska uppnås. Tidigare världskonferenser för kvinnors rättigheter hade hållits 1975 i Mexico City, 1980 i Köpenhamn och 1985 i Nairobi. Mötet i Beijing ledde till antagandet av Handlingsplanen som egentligen heter Beijing Platform for Action.

Deltagarna på konferensen enades om 12 fokusområden som FN:s medlemsstater aktivt bör arbeta för, för att skynda på kvinnors rättigheter och jämställdhetsarbetet världen över.

Dessa områden är:

• Feminisering av fattigdom

•  Kvinnor och utbildning

• Kvinnor och hälsa

• Våld mot kvinnor

• Väpnade konflikter och deras konsekvenser för kvinnor

• Kvinnor och ekonomi

•  Kvinnors inflytande

• Organisering av jämställdhetsarbete på nationell nivå

• Kvinnors mänskliga rättigheter

• Kvinnor och media

• Flickebarnets situation

Läs mer om Pekingplattformen här.

Diskutera

•  Tycker du att några av rättigheterna borde betonas starkare än andra? Varför?

• Vilka rättigheter i Kvinnokonventionen tror du att Sverige är längst ifrån att leva upp till? Vad beror det på?

• Varför tar det så lång tid att förbättra kvinnors rättigheter?

• Som framgår av Kvinnokonventionens artiklar finns liknande problem i alla världens länder vad gäller kvinnors rättigheter. Vad tror du att det beror på? Vad menas med att könsdiskrimineringen är strukturell?

• Vad behöver göras för att FN:s arbete med jämställdhet ska gå fortare?

• Vad kan Sveriges regering göra för att öka kunskapen om Kvinnokonventionen?

Undersök

• Hur många länder har undertecknat FN:s Kvinnokonvention?

• Vilka av rättigheterna i Kvinnokonventionen har flest länder reserverat sig mot? Varför tror du att denna artikel har flest reservationer?

• Undersök hur väl Sverige lever upp till Kvinnokonventionen med hjälp av statistik från Statistiska centralbyråns lathund På tal om kvinnor och män som finns att ladda ner här.

• Hur väl lever Sverige upp till Kvinnokonventionen? Dela in klassen i mindre grupper och låt varje grupp undersöka hur väl landet lever upp till Kvinnokonventionens olika artiklar enligt kvinnorörelsens skuggrapport. Skuggrapporten för Sverige finns att ladda ner här.

• Undersök FNs senaste granskning av Sverige. Vilka är den huvudsakliga kritik som förs fram utifrån varje artikel i Kvinnokonventionen eller Pekingplattformen? Dela in klassen i mindre grupper och analysera! Rapporterna finns på regeringens sida för mänskliga rättigheter, www.manskligarattigheter.se

• Läs mer om Kvinnokonventionen här.
• Läs mer om Beijing Platform for Action här.
• UN Women är FN:s organ som arbetar för kvinnors rättigheter. Läs mer om UN Women’s arbete här.
• Diskrimineringsombudsmannen är den myndighet i Sverige som ansvarar för att motverka diskriminering. Läs mer om DO:s arbete här.